Gruvindustrins utmaning
Gruvindustrins största utmaning är en storskalig produktion med minimal miljöpåverkan och långsiktig lagring av restprodukter. På global nivå står gruvindustrin även inför växande utmaningar gällande vattenförbrukningen.
Anrikningssand är en restprodukt inom gruvdrift vilket är krossat och malt mineral, som består huvudsakligen av överblivet mineral efter det att värdefullt mineral och metaller skiljts ut ur malmen och separerats i ett anrikningsverk. Den pumpas tillsammans med processvatten som suspension, finmald sand och vatten, till sandmagasin i stora dammar för att deponeras där. Sanden sedimenterar i magasinen och överskottsvatten leds till en klarningsdamm. Ett sandmagasin är en permanent anordning. Gruvverksamheten är beroende av att denna produkt hanteras på ett hållbart sätt under och efter gruvans livslängd. Efter avslutad mineralutvinning och gruvans stängning efterbehandlas och anpassas ytan för att kunna lämnas utan att utgöra en belastning för omgivningen, t.ex. kan den täckas med jord för att åstadkomma ett växtlandskap.
Vattnet ska användas så sparsamt som möjligt i anrikningsprocessen och ska även kunna tas tillvara och återanvändas. Dessutom strävar man efter generellt minskad miljöpåverkan och minskade avfallskostnader. Mindre och säkrare avfallsdammar är en del i detta och många gruvföretag har svårigheter att få tillstånd till att utvidga dammarna. Då sandmagasinet ofta håller stora, tunga mängder anrikningssand och vatten så finns risker för att konstruktionen brister – så kallat dammbrott eller dammhaveri – samt att anrikningssand och gruvvatten läcker ut, vilket kan leda till allvarliga konsekvenser.
Därav krävs nya hållbara totallösningar för hantering av anrikningssanden och annan restprodukt. Konventionellt så har anrikningssand och gruvvatten pumpats obehandlat till avfallsdammarna eller avvattnats i centrifuger eller olika typer förtjockare med lågt tryck. I nya kontrollerade processer med effektivare avvattning med högre tryck skapar man en tjockare suspension, som pasta i konsistens, vilket resulterar i en säkrare och mer kostnadseffektiv deponi med mindre miljöpåverkan. Effektivare avvattning av deponimaterialet ger att vattnet kan återanvändas i anrikningsprocessen. Därför är metoden speciellt attraktiv i torra områden. Med pastemetoden kan anrikningssanden läggas på hög istället för att pumpas ut i öppna dammar. Det här innebär att deponeringsområdet blir betydligt mindre till ytan jämfört med det konventionella sättet. Det gör det även enklare att på ett tryggt sätt restaurera naturen då en gruva en dag ska upphöra med verksamheten.
Tyska ABEL GmbH är experter på tillämpningar där det är nödvändigt att pumpa slitande och aggressiva medier i extrema förhållanden och under högt tryck och vilka kräver frekvent pumpning över långa avstånd. Fördelen med ABEL kolvmembranpumpar är att de inte har några roterande metalldelar i direkt kontakt med suspensionen. Det gör att kraftigt slitage på pumpdelar undviks. Tack vare låg strömningshastighet i pump och låga driftvarvtal utsätts de mycket mindre för slitage än andra alternativa tekniker. Pumparna klarar torrhalter upp till 75%, tryck upp till 250 bar och finns i storlekar med flöden upp till 410 m3/h. Pumparna som är av förträngningsprincip har hög volymetrisk verkningsgrad över 90% och har därav lägre energibehov än centrifugalpumpar. Sammantaget ger detta en utmärkt pump att använda i de nya hållbara processlösningarna för att skapa pasta av anrikningssand och andra restprodukter.
Andra användningsområden för ABEL pumpar inom gruvindustrin är pumpning av koncentrat från förtjockarunderlopp, backfill för att stabilisera bergrum, gruvgångar och håligheter, matning av filterpressar vid avvattning, backspolning av filterpressar vid rengöring av filterdukar, avvattning av gruvorter med höga uppfordringshöjder.
